OBS! Svensk text under bilden. NOTE! Click here for English translation

På "Kyrkogårdsön", mitt i Furusundsleden, ligger en skärgårdsidyll med röda stugor och tallbeklädda berg som döljer en unik anläggning som började byggas i början av 1900-talet. Anläggningen var tänkt att bli Sveriges mest strategiskt placerade försvarsanläggningar. Här skulle försvaret av Stockholm börja.

Fortet var från början tänkt att ligga på "Siarö", öster om "Kyrkogårdsön"  men flyttades av olika skäl till "Kyrkogårdsön" i stället som fått sitt namn från att här låg tidigare en gammal kyrkogård för koleraoffer, därav namnet.

 

Beslut om att förstärka Vaxholms Fästning genom att bygga en befästning utanför Vaxholm togs 1914 och 1916 påbörjades arbetet med att spränga i berget för "Siaröfortet".

Arbetet var dock långt ifrån problemfritt och entreprenören hade stora problem med både att hålla tidplaner och strejker bland arbetarna. Bygget försenades flera gånger och till sist blev Försvaret tvunget att ta över arbetet själv för att kunna färdigställa fortet.

Först 1928 stod fortet stridsklart.

 

I normala fall är fienden den största utmaningen för en militär anläggning men här blev det en annan bov som omöjliggjorde att fortet kunde tas i bruk som tänkt, fukt och inläckande vatten!

 

Den gjorde att det blev ohälsosamt att vistats i berget längre tider varför man bland annat inte tillät värnpliktiga att sova i berget under fredstid. Dessutom hann 1:a Världskriget, som var en av anledningarna till att det planerades och byggdes, ta slut innan det stod klart vilket gjorde att Fortet var omodernt redan innan det blev färdigställt.

 

Huvudverket som är insprängt i berget, består av flera stora rum som täckts av ett 4-6 meter tjock betongtak. Här nere fanns stridsledning, ammunitionsförråd och förläggning av upp till 270 soldater samt kök, toaletter, kontor, förråd för mat och vatten samt vapenförråd.

Huvudbeväpning bestod i två 152mm kanoner som kom från det gamla pansarskeppet "Svea",  placerade i enkeltorn. Kanonerna var tillverkade av Bofors. Dessutom fanns två 57mm snabbskjutande kanoner på räls som kunde placeras i välskyddade bunkrar vid strandlinjen vid behov. I samband med användning kunde de rullas ut till sina platser.

I berget fanns även en höj- och sänkbar 150cm, 5000W strålkastare samt en mindre strålkastare som gick på räls, också den i en bunker vid strandkanten.

Åtkomst till dessa kanoner och strålkastare skedde genom insprängda tunnlar i berget som gav skydd åt personalen. Runt fortet fanns även skyttegravar, också de åtkomliga genom tunnlar inifrån anläggningen. Hela norra, östra och västra strandlinjen skyddades även med taggtrådshinder som till viss del fortfarande syns idag.

På bergets kalott finns två Observationskupoler av stål som användes för eldledning.

 

Eftersom anläggningen blivit omodern redan vid inledningen av 2:a världskriget, togs den ur bruk 1939 och försvarslinjen flyttades längre ut i skärgården. Siaröfortet användes dock för olika militärövningar fram till 1959 varefter det lades i malpåse och fick stå och förfalla.

På 1990-talet påbörjades en upprustning av det gamla anläggningen till militärmuseum och år 2002 blev den byggnadsminnesmärkt.

Siaröfortet ägs av Statens Fastighetsverk men förvaltas av Blidösundsbolaget som också bedriver vandrarhem och konferenscenter i stugorna på ön.

 

Klicka på länken för ytterligare information och besökstider

© Copyright: Swedish Spy Museum / Johan Öhgren