SPIONER I KRIG

Spioneri under krig - skillnaden mellan liv och död

FÖRORD

Spionage i fredstid ger värdefull information om hur länderna i ens omgivning tänker och planerar men spionage under krigstid är ofta livsavgörande. I flera hundra år har det varit en spions uppgift att både samla information men också sprida falsk information för att förvirra fienden, starta rykten och sprida panik. Men deras uppgifter har också varit att hjälpa motståndare till fienden att organisera sig och skapa motståndsrörelser.

Duke of Wellington

Både den förste presidenten i USA, George Washington (1732 ~ 1799) och hertigen av Wellington (1769 ~ 1852), England, byggde upp omfattande spionnätverk eller sk. spionringar för att ha kontroll på fiendens styrkor och i och med det kunna ligga steget före.

1. SPIONER I KRIG:

Under det Nordamerikanska frihetskriget (1775 ~ 1783) byggde George Washington upp ett nätverk med spioner han döpte till ”The Culper Ring”. De var placerade på i New York för att spionera på de brittiska styrkornas högkvarter

George Washington

för att därmed kunna varna Washington för planerade angrepp.

Han anställde också dubbelagenter som hade till uppgift att ge britterna felaktig information för att få dem att förflytta sina trupper från de mål

han planerade att angripa. T.ex. gjorde dessa agenter att Washington kunde gå över Delawarefloden och anfalla och inta den viktiga garnisonen i Trenton.

Josip Broz Tito

2. JOSIP TITO

Under första världskriget stred Josip Broz Tito (1892 ~ 1980) så tappert att han fick en medalj för sina insatser. Efter kriget mellan 1920 och 1930 arbetade han med att organisera underjordiska kommunistiska grupper i sitt gamla fosterland Jugoslavien (dagens Serbien och Montenegro). Hans arbete fortsatte under andra världskriget då han med sina styrkor slogs mot tyskarna.

 

Men spioner är inte bara män. Många kvinnor har varit spioner genom tiderna. Ansvariga i olika spionorganisationer kunde konstatera att till skillnad från män som möttes av misstänksamhet, så kunde kvinnorna röra sig relativt fritt.

T.ex. under amerikanska inbördeskriget spionerade Belle Boyd (1843 ~ 1900) på nordsidans soldater när de bodde på hennes fars hotell i Front Royal, Virginia.

Hon umgicks med nordsidans soldater som bodde i staden och samlade militärhemlighet-er genom både charm och flört och förde ut dem till sydstatsidan.

Belle Boyd

3. KVINNLIG SPION FÖR SYDSTATERNA

Ulysses S. Grant

Mary E. Bowser

Jeffersson Davis

4. KVINNLIG SPION FÖR NORDSTATERNA

Ulysses S. Grant ville inte vara sämre. Han rekryterade en av sydstatspresidentens Jefferson Davis (1808 ~ 1889) hembiträden. En slav vid namn Mary Elizabeth Bowser (1840 ~ okänt).

Grant bad henne rapportera alla de militära hemligheter och planer som det pratades om hemma hos Davis.

Genom att förlita sig på sydstatssidans fördomar om svarta slavar så kunde hon arbeta relativt obehindrat och rapportera till Grants styrkor.

5. MATA HARI - VÄRLDENS MEST BERÖMDA KVINNLIGA SPION

Men ibland måste man också gå ett steg längre. En av de mest välkända kvinnliga spionerna som gjorde sig känd för att vara älskarinna till generaler och politiker var Mata Hari (1876 ~ 1917).

Hon föddes i Tyskland som Margaretha Zelle men tog sig artistnamnet Mata Hari i och med att hon började arbeta som ”exotisk dansös”.

Ambitiös och även lite girig valde hon att arbeta som spion för både fransmännen och tyskarna och  blev med andra ord dubbelspion.

Men att arbeta som spion är ett farligt yrke, att vara dubbelspion är dubbelt så och straffet är nästan alltid döden. Så blev även Mata Hari’s öde när hon blev påkommen 1917.

Margaretha Zelle - Mata Hari

6. USA I FÖRSTA VÄRLDSKRIGET

Information som man får från spioner kan också avgöra hur man handlar. I januari 1917 fångade brittiska kodknäckare upp ett meddelande som sänts av tyskarna. Där framgick att den tyska utrikesministern ville ha ett förbund med Mexiko för att därmed provocera att USA gick med i första världskriget. Det amerikanska folket blev så upprört av andan i meddelandet att de helt enkelt krävde att amerikanerna skulle förklara krig mot Tyskland.

 

 

8. MOTSTÅNDSRÖRELSEN

En annan ”nymodighet” var att man mer och mer började arbeta via motståndsrörelser. Den mest kända är nog den i Frankrike men de fanns också i Norge, Belgien, med flera. Eftersom de flesta männen var ute i fält, var det ofta kvinnorna som ledde dessa motståndsrörelser.

7. ANDRA VÄRLDSKRIGET

Under andra världskriget blev spioneriet mera organiserat.

Från att ha varit spridda aktiviteter med mer eller mindre amatörer och idealister, byggdes det nu upp regelrätta underrättelsetjänster med olika yrkesgrupper som både rekryterades och tränades i yrket.

De blev helt enkelt ett yrke inom krigföring, precis som vilken officer som helst. Skillnaden var att de för det mesta stred med information som ammunition där spioner på fältet, kodknäckare, osv var antingen vän eller fiende.

 Man började också använda mera avancerade chiffer, chiffer-maskiner, kodade meddelan-den, med mera.

Man började också med kodade sändningar över radio där spionerna på fältet fick sina order via offentliga radioprogram som de sedan avkodade med sina kodböcker.

 

9. ODETTE - FRAMGÅNGRIK SOE AGENT

Odette Sansom Hallowes

Maurice Buckmaster

Ett sådan kvinna var Odette Sansom Hallowes (1912 ~ 1995). Hon arbetade utifrån kaféet ”Toros” i Arles i Frankrike med att ta emot meddelanden från England till motståndsrörelsen.

Roy Sansom

Hennes rekrytering var lite annorlunda. Hon träffade sin blivande make i Bourlogne och gifte sig med Roy Sansom 1931. I och med att Roy tog värvning 1940 blev hon ensam att fostra deras tre döttrar. Det engelska amiralitet sände 1942 ut en önskan om att få vykort eller familjebilder från kontinentala Europa som kunde användas av krigsmakten.

Odette svarade på uppropet men råkade skicka bilderna till det engelska ”Krigshögkvar-teret” (War Office) vilket gjorde att underrättelsetjänsten fick upp ögonen för Odette.

Hon blev helt ombedd att hjälpa både sitt gamla moderland och nya inom underrättelse-tjänsten, något som hon åtog sig med entusiasm.

Hon hamnade först hos FANY (First Aid Nursing Yeomanry), en organisation med endast kvinnor som sedan 1907 håller på med välgörenhet och underrättelse.

Men den engelska underrättelsetjänsten såg stor potential i Odette och hon ombads börja arbeta direkt för SOE (Special Operations Executive).

Där träffade hon Maurice Buckmaster (1902 ~ 1992) som tränade Odette till att bli en fullfjädrad  SOE agent innan hon skickades till Frankrike för att hjälpa motståndsrörelsen.

Hon skickades till Cannes 1942 där hon kontaktades av sin operativa chef Peter Churchill (1909 ~ 1972) som efter kriget skulle bli hennes nya make.

Hon ingick i SOE grupp kallad ”Spindel” med bas i Montpellier där även Adolphe Rabinovitch (1918 ~1944) som arbetade som radiooperatör, Victor Hazan (1915 ~ 2006) och André Girard (1901 ~ 1968) ingick. Hon hade med sig kontanter och under sitt kodnamn ”Lise” fungerade hon som kurir.

Men Churchills verksamhet i Frankrike infiltrerades av Hugo Bleicher (1899 ~ 1982) som arbetade i det tyska kontraspionaget ”Abwehr”.

Peter Churchill med Odette

Victor Hazan

A. Rabinovitch

Han lät arrestera Odette och Churchill på ”Hôtel de la Poste” i Saint-Jorioz den 16 april 1943. De sändes till Fresnes-fängelset i Fresnes Val-de-Marne, söder om Paris.

 

Trots intensiv tortyr med bland annat glödjat järn av SD eller ”Sicherheitsdienst” som var SS egen underrättelsetjänst på 84 Avenue Foch i Paris, vidmakthöll hon sin historia att Churchill var brorson till Winston Churchill och att hon var Peter Churchills fru.

Förhoppningen var att de därmed skulle behandlas lite mildare eller i alla fall slippa avrättning.

Hugo Bleicher

Fresnes Fängelse

Ravenbrück koncentrationsläger för kvinnor

 

Odette skilde sig från Roy Sansom 1946 och gifte sig med Peter Churchill 1947. 1956 skilde sig Odetta från Peter Churchill och gifte sig istället med Geoffrey Hallowes (1918 ~ 2005) samma är. De levde ihop till hennes död 1995. Givetvis arbetade Hallowes också för SOE men det är en annan historia

Geoffrey Hallowes

Hon dömdes till döden i juni 1943 men något datum för avrättningen bestämdes aldrig. I stället skickades till det kvinnliga koncentrationslägret Ravenbrücks i norra Tyskland.

Odette överlevde kriget, mycket beroende på hennes ”koppling” till Winston Churchill då tyskarna tänkte att de kunde använda henne som en bricka i förhandlingar.

Fritz Suhren

När de Allierade styrkarna var endast några mil från Ravenbrücklägret tog läger-kommendanten Fritz Suhren med sig Odette och körde till de amerikanska styrkorna för att ge sig.

Han räknade med att om han hade Churchills brorsons hustru skulle han slippa dödsstraff.

Så blev det inte utan han dömdes till döden i Nürnbergrättegångarna och avrättades 1950 efter att ha bedömts skyldig till krigsförbrytelse.

10. DUBBELSPION I PEARL HARBOR

Visa av erfarenheten från fösta världskriget var amerikanerna inte speciellt intresserade av att gå med i andra världskriget. Faktum är att det inte blev ”på riktigt” förrän anfallet mot Pearl Harbor den 7 december 1941.

Här har vi också en ödets ironi. Amerikanerna hade fått flera indikationer på att Japan planerade ett anfall mot Pearl Harbor.

Främst av dubbelagenten Dusan ”Dusko” Popov (1912 ~ 1981). Dusko var född i Jugoslavien men arbetade som dubbelspion åt både brittiska MI5 under sitt täcknamn ”Trycycle” (Trehjulingen) och åt tyska Adwehr under kodnamnet ”Ivan”.

Född i Titel (i nuvarande Serbien) av en välsituerad familj. Han hade både en äldre bror, Ivo, som också var dubbelagent och dessutom utbildad till läkare och en yngre broder, Vladan. När Dusko var relativt ung flyttade familjen till Dubrovnik.

 

Dusko talade flytande tyska och hade många högt placerade tyska vänner inom nazistpartiet. Men efter den behandling han fått under studietiden  på universitetet i Freiburg, hatade han nazister och nazismen i hemlighet.

Dusko hade utbildat sig till advokat och arbetade som det en kortare tid i Dubrovnik.

En av Duskos universitetsvänner, Johan ”Johnny” Jebsen frågade Dusko om han ville börja arbeta för Adwehr som agent.

Dusko ville tänka på saken och kontaktade Clement Hope, en passtjänsteman på Brittiska legationen i Dubrovnik. Hope bad då Dusko om han kunde tänka sig att arbeta som dubbelagent vilket Dusko accepterade.

 

 

I och med det, kunde Dusko flytta till London där han blev en affärsman inom ”export-import”.

Hans legend medgav också att han regelbundet kunde besöka neutrala Portugal.  Huvudstaden Lissabon hade en civil flygförbindelse till London varje vecka vilket passade Dusko utmärkt.

Genom sin historia kunde han förmedla tyskarnas intentioner i södra Europa men kunde också förse Adwehr med MI6-godkänd information vilket höll dem glada. Arbetet var välbetalt vilket gjorde att han kunde upprätthålla en exklusiv livsstil utan att dra alltför mycket intresse till sin person.

Attacken på Pearl Harbor den 7 december 1941

Dusan "Dusko" Popov

Freiburg University

Johan "Johnny Jebsen

Som parentes kan nämnas att Dusko är den som fått stå förebild för Ian Flemings ”James Bond 007”.

1941 blev Dusko ombedd av Adwehr att åka till USA och skapa ett agentnätverk. Han försågs med gott om pengar och ett underrättelseformulär med intressanta underrättelsemål. Det bestod av tre maskinskrivna sidor där en sida utgjordes av mycket detaljerade frågor om amerikanernas militära styrka på den Hawaiianska ön Oahu, Pearl Harbor.

Han kontaktade FBI den 12 augusti 1941 och förklarade vad han blivit ombedd att göra men av okänd anledning hade varken FBI eller den amerikanska militären tagit någon notis om det uppenbart detaljerade intresset från tyskarnas sida av Pearl Harbor. Faktum var att den dåvarande chefen för FBI, J. Edgar Hoover (1935 ~ 1972) hade en mycket stor misstro mot Dusko trots att MI6 gick i god för honom.

Men bara det faktum att Dusko var en dubbelagent gjorde den näst intill paranoida Hoover tveksam till några uppgifter Dusko kom med, oavsett om de fanns anledning till misstanke eller ej.

Enligt uppgift var Dusko tvungen att lämna USA omedelbart efter att Hoover upptäckt att han tagit en kvinna från New York till Florida.

J. Edgar Hoover

Takeo Yoshikawa

11. SPIONEN I PEARL HARBOR

Mer lyckad var den japanska spionen Takeo Yoshikawa (1916 ~  1993) i kriget om Pearl Harbor.

Han hade sänts till Hawaii för att spionera på den amerikanska flottbasen vid Pearl Harbor då han var en expert på den amerikanska flottan.

Yoshikawa hade tagit sin examen vid ”Kejserliga Japanska Marin Akademin” i Etajima 1933 som en av de bästa i sin klass. Han hade kortare karriärer på både fartyg och ubåtar och tränade även till pilot men på grund av en magsjukdom kunde han inte fullfölja sin utbildning.

I stället gick han över till Marinunderrättelse-tjänsten och blev förflyttad till huvudkontoret i Tokyo.

Han specialiserade sig på den amerikanska flottan och dammsög all information han kom över.

Under ett av sina tjänstgöringspass fick han höra i sin kortvågsradio på talad engelska att 17 trupptransporter var på väg till England och hade passerat hamnen i Freetown, Sierra Leone.

Han skickade meddelandet vidare till den tyska ambassaden och de flesta av fartygen förstördes på grund av detta. Detta gjorde att Yoshikawa fick ett personligt skriftligt tack från Adolf Hitler.

Yoshikawa hade skickats till Hawaii med en legend som vice konsuln Tadashi Morimura och anlände den 27 mars 1941 tillsammans med den nya japanska generalkonsuln Nagao Kita ombord på fartyget Nitta Maru.

Han hyrde en lägenhet med utsikt över Pearl Harbor och tog ofta promenader runt Oahu. Han antecknade fartygen i hamn, dess inbördes placering, förflyttningar, säkerhetsarrangemang, etc. Han hyrde även små plan och flög över den amerikanska flottans installationer på ön. Han till och med dök under vattnet och simmande i hamnbassängen för att kontrollera fartygens undervattensskydd. Som snorkel använde han ett vassrör för att inte synas för mycket.

Han tog till och med hamnens egen bogserbåt och lyssnade på skvallret ombord. Han arbetade mycket nära den tyska Adwehr spionen Bernard Kuehn (1895 ~ 1956).

Informationen skickades av den japanska konsuln från ambassadens kortvågssändare med sk. ”Purpurkod” (mer om det i koder och krypton), en kod som de amerikanska kodknäckarna kunde översätta till klarspråk men på grund av personalbrist och inkompetens, blev dessa meddelanden ofta liggande och de som översattes antogs endast innehålla personlig information eller affärsuppgörelser.

Nitta Maru

Bernard Kuehn

Ett meddelande som garanterat borde fått amerikanerna på fötter sändes den 24 september 1941. I meddelandet var Pearl Harbor indelat i olika zoner och ambassaden ombads indikera på ett rutnät hur olika fartyg låg och hur de låg i förhållande till varandra. Men av ovanstående anledningar blev heller inte detta meddelande dekrypterat förrän i mitten av oktober.

Otroligt nog blev det inte ens då ansett som varande av intresse.

Tack vare informationen som Yoshikawa sände två gånger i veckan, kunde amiral Isoroku Yamamoto färdigställa planerna.

När sedan Yoshikawa hörde koden ”Östanvind, regn” på kortvågsradion som var signalen för att attacken påbörjats, förstörde Yoshikawa alla bevis på deras aktivitet. När FBI tog in honom på förhör, på eftermiddagen samma dag, fanns därför inga bevis som kunde binda honom till attacken.

Därmed kunde han återvända till Japan i augusti 1942 i en fång-diplomat utväxling. Det är först på senare tid som det stått klart vilken roll Yoshikawa spelade i andra världskriget och anfallet på Pearl Harbor.

Isoroku Yamamoto

Richard Sorge

12. DUBBELSPION i JAPAN

Men ibland kan det också vara tvärtom, att informationen från spioner kan göra att man kan förflytta sina trupper till andra områden där de gör mer nytta.

Richard Sorge (1895 ~ 1944) var en sovjetiska dubbelspion som arbetade i Japan. Hans legend i både Japan och Tyskland var som tysk journalist med kodnamn ”Ramsey”.

Sorge föddes i Sabuncu utanför Baku i Azerbajdzjan och var yngst av 9 syskon.

Efter att ha flyttat från Azerbajdzjan till Tyskland gick han 1919 med i tyska kommunistpartiet. Då detta gjorde att han fick sparken från sitt arbete, flyttade till Sovjetunionen samma år. Där gick han med i Kommunistinternationalen eller Comitern där han blev en junioragent.

Mellan 1920 till 1922 bodde Sorge i Solingen (dagens Nordrhein-Westfalen) där han också gifte sig med Christiane Gerlach, exfru till den rike kommunisten och professorn i politisk vetenskap, Dr. Kurt Albert Gerlach som också varit Sorge mentor inom kommunismen. Senare 1922 blev Sorge förflyttad till Frankfurt där han fick i uppdrag att samla på sig information om företagen i området.

 

1924 flyttade han och Christiane till Moskva där han blev en officiell medlem i Internationella samarbetsavdelningen för Comitern, vilket var en del av OGPU (föregångaren till KGB). 1929 skilde sig Sorge och gick med i Röda Armens 4:e avdelning (sedermera GRU, alltså den militära underrättelsetjänsten) i vilken han förblev intill sin död, 7 november 1944.

 

I november 1929 blev Sorge beordrad till Tyskland där han skulle gå med i Nazistpartiet. Han skulle därmed också klippa sina band med vänster-grupper för att därmed kunna förbli i sin legend.

Efter några viktiga mellanspel ibland annat Kina och Tyskland, fick Sorge 1933 i uppdrag av GRU att organisera ett underrättelsenätverk i Japan.

Genom att ha spelat rollen väl som trogen nazist, fick Sorge många kontakter och bland annat en ypperlig täckmantel som journalist till de tyska tidningarna ”Berliner Börsen Zeitung” och ”Tägliche Rundschau” samt den naziteoretiska tidningen ”Geopolitik”.

Dr. Kurt Albert Gerlach

Den 6 september 1933 anlände Sorge till Yokohama men blev beordrad att inte kontakta det japanska kommunistpartiet eller den sovjetiska ambassaden i Tokyo.

Hans spionnätverk i Japan bestod av Röda arméofficeren och radiooperatören Max Clausen, Hotsumi Ozaki och två Comiternagenter, Branko Vukelić, en journalist som arbetade på en fransk tidning och en japansk journalist, Miyagi Yotoku som var anställd av den engelskspråkiga tidningen, Japan Advertiser.

Max Clausens fru, Anna, fungerade som kurir vid behov. Visserligen var deras täckverksamhet bekostad från Moskva men den blev även en ekonomisk framgång.

Mellan 1933 och 1934 byggde Sorge upp ett omfattande nätverk av informatörer, varav vissa gick högt upp in den japanska administrationen.

T.ex lyckades hans agent Ozaki skapa en så pass bra relation med den japanska premiärministern Fumimaro Konoe (1891 ~ 1945), att han kunde kopiera hemliga dokument till Sorge.

 

Sorge kunde förse GRU med information om både Anti-Comitern pakten och den tysk-japanska pakten. Sorge fick även fram ett ungefärligt datum för den stora attacken mot Sovjetunionen i operation ”Barbarossa” (22 juni till 5 december 1941).

Av okända anledningar valde Stalin att ignorera varningarna han fick av både Sorge utan valde enligt uppgift att håna honom i stället. Detta trots att Sorge inte var den enda källan.

Efter fiaskot med ”Barbarossa” valde man att lyssna på Sorge när han den 14 september 1941 lät meddela att Japan kommer inte attackera Sovjetunionen så länge som:

  • Moskva inte fallit
  • Kwantung armen inte är minst tre gånger större än Sovjets fjärranösternstyrkor
  • Inte ett inbördeskrig brutit ut i Sibirien

”Denna information gör det möjligt att förflytta Sovjetiska divisioner från fjärran östern, men närvaron av Kwantungarmén i Manchuria nödvändiggör att Sovjetunionen behåller en större mängd trupper vid våra östra gränser”

 

I och med denna slutledning kunde Röda Armén förflytta sina sibiriska styrkor inför ”slaget om Moskva”. Många forskare och historieförfattare hävdar att Sorge’s underrättelseinformation mycket väl kan ha varit kanske den viktigaste biten underrättelse under andra världskriget. Mycket beroende på att det var vid slaget om Moskva som tyskarna fick sitt första taktiska nederlag i kriget.

Max Clausen

Hotsumi Ozaki

Branko Vukelić

Miyagi Yotoku

Fumimaro Konoe

Operation "Babarossa" 22/6 ~ 5/12 1941

Eugen Ott

En annan viktig information som kom från Sorge som kan ha påverkat slaget om Stalingrad var att japanerna skulle attackera Sovjet från öster först efter att den tyska armén intagit någon stad på Volga.

Vart efter kriget fortsatte, ökade risken konstant för upptäckt av Sorge’s spionnätverk men han rapporterade troget ändå. I Sorge radiosändningar använde de oknäckbara engångskoder som var standard av sovjetiska underrättelseagenter. Dessa såg endast ut som rappakalja men genom denna ökande mängd av dessa mystiska meddelanden, började det japanska kontraspionaget, Kempeitai, fånga upp meddelanden och knyta åt säcken.

Den 14 oktober 1941 greps Ozaki och förhördes omgående. Fyra dagar senare, den 18 oktober 1941 i oktober greps även Sorge. Dagen därpå informerades den tyska ambassadören, Eugen Ott (1889 ~ 1977) och att Sorge och Max Clausen gripits, misstänkta för spionage.

Ott misstänkte att Sorge hade blivit påkommen med att spionera på de japansk-amerikanska förhandlingarna men spelade spelat och lovade en full utredning. Han var dock säker på att Japanerna drabbats av spionfeber. Det var först efter flera månader som han förstod att Sorge och Max hade spionerat för Sovjets räkning.

Japanerna misstänkte att Sorge var en Adwehr agent och det var först under svår tortyr som Sorge erkände att han i verkligheten spionerat för Sovjet. När sedan japanerna närmade sig Sovjet med erbjudande om att utväxla Sorge mot en av deras spioner, vägrade GRU erkänna att han var deras.

 

Anledningen var troligen  att Stalin inte kunde låta någon veta att Sorge hade varnat honom för anfallet mot Sovjet i operation Barbarossa, till på köpet angivit vilken dag det skulle ske. Att därför erkänna att Sorge tillhörde GRU skulle innebära att han kunde återvända till Sovjetunionen och berätta om Stalins blunder. I och med det skulle Stalins fiasko bli känt vilket i sin tur skulle undergräva hans auktoritet, något som den makthungrige och paranoida Stalin inte ville riskera. Därför ansåg Stalin det enklare att låta Japan hantera problemet Sorge.

För de som ansåg att Sorge borde få återvända, påpekade Stalin att Sorge de facto vägrat lyda en direkt order i och med att han inte åkt tillbaka till Sovjetunionen 1937 under Stalins stora utrensningar.

Anledningen till Sorge's tvekan var välgrundad då Stalin alltid misstrodde sina agenter och bl.a. låtit avrätta ett större antal av Sorge's gamla kollegor och vänner under denna utrensning,

Dessutom hade Sorge varit strängt upptagen med att bygga upp sitt nätverk och en tripp till Moskva under denna känsliga process kunde väcka misstankar.

Dock låg också detta synnerligen logiska och rimliga agerande honom i fatet under de förhandlingar som skedde mellan Japan och Sovjetunionen.

Den som relativt enkelt kunnat rädda honom var Adwehr genom deras allians med Japan men de hade insett att de blivit dragna vid näsan då det stod klart att Sorge egentligen varit en dubbelspion och konspirerat mot Tyskland. Därmed var Sorge öde beseglat.

 

Den 7 november 1944, klockan 08.20 avrättades Hotsumi Ozaki och klockan 10.20 samma dag, avrättades Richard Sorge genom hängning.

Den 5 november 1964, alltså nästan exakt 20 år efter Richard Sorge's död, tilldelades han postumt medaljen "Sovjetunionen Hjälte" och hans änka, Hanako Ishii blev också erkänd och fick därför änkepension från Sovjetunionen, sedermera Ryssland fram till sin död i Tokyo, juli 2000

Faktakällor:

Wikipedia

Kingfisher Knowledge - Spies

(för inspiration)

Hanako Ishii

Richard Sorge - "Sovjetunionens Hjälte"

© Copyright: Swedish Spy Museum / Johan Öhgren