Sovjetunionen med Östtyskland på god andra plats, var definitivt en av de mest aktiva att använda olika typer av Honungsfällor, det vet nog de flesta som besökte Sovjet under kalla kriget. Ofta blev man som man, närmad av en yngre dam med trevligt utseende som satte sig bredvid och började konversera. Ganska snabbt började frågorna om vad man gjorde och för vem man arbetade. Om man svarade med något som bedömts vara intressant, blev man ofta uppbjuden på damens rum för en lite "bekvämare" samvaro. som tränad var man väl medveten om vad detta handlade om och om man hade tur, var det bara KGB eller STASI som filmade. Hade man otur, var det i stället någon från en kriminell organisation som på detta sätt, försökte råna en, något som inte alltid slutade väl för offret.

Idag ser läget lite annorlunda ut. Sojvet och DDR finns inte mer. Istället har det tagits över av främst Kina som idag nog är en av de mest aktiva inom detta gebit. 

Det ska också stå klart att det var sällen välutbildade underrättelseoperatörer som ägnade sig åt just denna verksamhet då den var riskabel, även för operatören. Ofta men inte alltid, användes "bättre" prostituerade eller "Eskorter" till detta då målet framförallt var att, oftast filma eller fotografera, objektet i en kompromiterande situation som sedan kunde användas i utpressningssyfte för att därigenom tvinga objektet att överlämna önskvärd information. Men här i låg också bristen. Till skillnad från om en person överlämnar informationen av fri vilja, oavsett anledning, är ett offer för en Honungsfälla, alltid utsatt för någon form av utpressning. 

Det gör att det inte är ovanligt, att personen tar till flaskan eller helt sonika tar sitt liv i desperation. Därför brukar denna typ av operation vara mera kortsiktig och det är inte ovanligt att den misslyckas helt. Det är heller inte ovanligt att själva "honungsfällan" är "avskrivbar" vilket innebär att dessa kvinnor, heller inte alltid har en trygg ålderdom.