Spionage i krigstid har varit normalt förekommande och skett sedan historiens början. Det förstår nog de flesta. Vad som däremot är mera oklart är i vilken omfattning som detta navändes i de tidigaste krigen. Att britterna hade omfattande spionringar redan på slutet av 1570-talet är de mycket stolta över. Likaså att den förste presidenten i USA, George Washington (1732 ~ 1799) och hertigen av Wellington (1769 ~ 1852), England, byggde upp omfattande spionnätverk eller sk. spionringar för att ha kontroll på fiendens styrkor och i och med det kunna ligga steget före, brukar också beskrivas i historieböckerna.

Vad som är minder känt är att Sverige var mycket tidigt ute. Vi har i en annan artikel pekat på Sveriges första ”Spymaster” - Jöran Person  - som redan 1560 började bygga upp ett mycket omfattande nätverk av så kallade ”kundtscaffter” eller ”kunskapare” på dagens svenska. Dessa fanns överallt både inom och utom riket.

SPIONER I VIKINGATID

Vad som är nästan helt okänt är att Sveakungarna, alltså innan Sverige blev Sverige, använde ett omfattande agentnät redan under 800-talet och bland annat finns nedtecknat att Sveakungen Erik använde olika former av agenter och att kung Erik som sedermera kom att kallas Erik Segersäll, bland annat hjälpte Sven Tveskägg att erövra London via hans 20-åriga son Knut år 1015. En manöver som knappast skulle lyckas utan ett antal agenter,

KVINNLIG SPION FÖR SYDSTATERNA

Men spioner är inte bara män. Många kvinnor har varit spioner genom tiderna. Ansvariga i olika spionorganisationer kunde konstatera att till skillnad från män som möttes av misstänksamhet, så kunde kvinnorna röra sig relativt fritt.

T.ex. under amerikanska inbördeskriget spionerade Belle Boyd (1843 ~ 1900) på nordsidans soldater när de bodde på hennes fars hotell i Front Royal, Virginia.

Hon umgicks med nordsidans soldater som bodde i staden och samlade militärhemlighet-er genom både charm och flört och förde ut dem till sydstatsidan.

KVINNLIG SPION FÖR NORDSTATERNA

Ulysses S. Grant ville inte vara sämre. Han rekryterade en av sydstatspresidentens Jefferson Davis (1808 ~ 1889) hembiträden. En slav vid namn Mary Elizabeth Bowser (1840 ~ okänt).

Grant bad henne rapportera alla de militära hemligheter och planer som det pratades om hemma hos Davis.

Genom att förlita sig på sydstatssidans fördomar om svarta slavar så kunde hon arbeta relativt obehindrat och rapportera till Grants styrkor.

USA I FÖRSTA VÄRLDSKRIGET

Information som man får från spioner kan också avgöra hur man handlar. I januari 1917 fångade brittiska kodknäckare upp ett meddelande som sänts av tyskarna. Där framgick att den tyska utrikesministern ville ha ett förbund med Mexiko för att därmed provocera att USA gick med i första världskriget. Det amerikanska folket blev så upprört av andan i meddelandet att de helt enkelt krävde att amerikanerna skulle förklara krig mot Tyskland.

ANDRA VÄRLDSKRIGET

Under andra världskriget blev spioneriet mera organiserat.

Från att ha varit spridda aktiviteter med mer eller mindre amatörer och idealister, byggdes det nu upp regelrätta underrättelsetjänster med olika yrkesgrupper som både rekryterades och tränades i yrket.

De blev helt enkelt ett yrke inom krigföring, precis som vilken officer som helst. Skillnaden var att de för det mesta stred med information som ammunition där spioner på fältet, kodknäckare, osv var antingen vän eller fiende.

 Man började också använda mera avancerade chiffer, chiffer-maskiner, kodade meddelan-den, med mera.

Man började också med kodade sändningar över radio där spionerna på fältet fick sina order via offentliga radioprogram som de sedan avkodade med sina kodböcker.

MOTSTÅNDSRÖRELSEN

En annan ”nymodighet” var att man mer och mer började arbeta via motståndsrörelser. Den mest kända är nog den i Frankrike men de fanns också i Norge, Belgien, med flera. Eftersom de flesta männen var ute i fält, var det ofta kvinnorna som ledde dessa motståndsrörelser.