Stig Bergling-affären, en av svensk historias största spionskandaler, började när han 1979 greps i Israel och samma år i Sverige dömdes till livstrids fängelse för grovt spioneri. Han avvek dock under en permission 1987 och rymde till Moskva efter en mycket uppmärksammad flykt. Bergling bodde sedan under flera års tid i Ryssland, Libanon och Ungern innan han år 1994 av hälsoskäl frivilligt återvände till Sverige. Han fortsatte avtjäna sitt straff fram till 1997 då han blev villkorligt frigiven.

SÄKERHETSTJÄNSTEN

1958 började Bergling arbeta på Östermalms polisstation, detta samtidigt som Tore Forsberg. Samme Forsberg som kom att bli chef för det svenska kontraspionaget och senare var med om att avslöja Bergling. Efter en tid kom Bergling vidare till radiopolisen och sedan utlänningsroteln. Efter att ha arbetat som polis i 10 år sökte han sig vidare inom kåren och anställdes 1969 vid Säkerhetspolien (Säpo) och arbetade då på Byrå II, spaningsenheten, den rotel som bedrev kontraspionage mot Sovjetunionens agenter i Sverige.

INLEDNING AV BERGSLING SPIONERI

1971 var Bergling tjänstledig från Säpo och började arbeta på Försvarsstaben säkerhetsavdelning Fst/Säk. I sin nya roll som förbindelseman mellan Säpo och Försvarsstaben deltog han i arbetet att kartlägga ryska diplomaters aktiviteter i Sverige. Under denna tid kopierade Bergling en pärm med hemligstämplade handlingar och la kopiorna i sitt kassafack på Erik Dahlbergsgatan i Stockholm.

UTLANDSTJÄNSTGÖRING

Parallellt med arbetet hemma i Sverige tjänstgjorde Bergling i flera omgångar i olika FN-bataljoner runt om i världen. Han var reservofficer vid Kustartilleriet och 1968 stationerades han på Cypern som militärpolischef. I november 1972 kom han till Mellanösternsom FN-observatör, först i Israel och året därpå Libanon. På den sovjetiska ambassaden i Beirut arbetade den ryska militärattachén och GRU-officeren Alexander Nikiforov som Bergling fick kontakt med och erbjöd den kopierade pärmen med hemliga uppgifter. Uppgifterna Bergling hade kommit över året innan på Fst/Säk var den så kallade fortifikationskoden (FO-koden), den topphemliga förteckningen över Sveriges försvarsanläggningar, kustartilleribefästningar och mobiliseringsförråd. I november 1973 bytte Bergling tjänstgöringspass i Libanon med en belgisk major för att åka till Stockholm och hämta pärmen. Via Budapest återvände Bergling till Beirut och den 30 november 1973 sålde han det kopierade hemliga materialet till ryssarna.

Stig Bergling stannade som UNTSO-observatör ytterligare ett år i Mellanöstern och återvände hem först i januari 1975 och var då tillbaka på Säpo och den så kallade "Ryssroteln" där han tidigare tjänstgjort. Berglings kontaktman, Alexander Nikiforov, hade insett att som nyförvärvad sovjetisk agent skulle Bergling kunna göra mer nytta hemma i Sverige och Bergling fick nu i uppdrag att kontrollera om och i så fall vilka fel de ryska underrättelsemännen begick. De fel som gjordes rapporterades av Bergling till Moskva som kallade hem dessa. För att ta kontakt med ryssarna skrev han brev med "osynlig skrift", gjort med hjälp av karbonpapper. Skriften togs sedan fram med en speciell vätska. Tillbaka fick han kortvågsmeddelanden via en kortvågsradio, en Grundig Satellit 2100.

Det var dock inte i Mellanöstern som Bergling fick sin utbildning till spion, utan i Östtyskland. Men som anställd på Säpo var det inte tillåtet att åka till öststaterna så resorna till hans uppdragsgivare i Östberlin gjordes i största hemlighet. Det var dock inte bara arbetet på Säpo som gav Bergling möjlighet att spionera. Som svensk reservofficer tjänstgjorde han flera gånger i samband med olika krigsförbandsövningar runt om i Sverige. Hösten 1975 placerades han vid det topphemliga kustartilleribatteriet "OD" (Femöresfortet) i Oxelösund som vid tiden var en viktig del av de svenska kustförsvaret och skyddet mot Sovjetunionen i öst. Som hög stabsofficer och chef för sektion II i staben hade Bergling tillgång till säkerhetsskåpet och hade alla möjligheter att titta igenom handlingarna när han var vakthavande officer.

Bergling misstänks och grips

I mars 1976 placerades Bergling på spaningsexpeditionen vid Säpo och fick då en unik inblick i det pågående projekten som gick ut på att dels avslöja de ryska underrättelsemännen samt att värva egna informatörer hos ryssarna. I takt med att Bergling allt oftare kom att kunna avslöja sina ryska uppdragsgivare växte också misstankarna på Säpo att något inte stod rätt till, att man hade en mullvad i organisationen. Bergling blev snart misstänkt och Säpo började spana på honom. Vid den här tiden hade även den sovjetiska underrättelsetjänsten KGB en mullvad högt upp i sin egen organisation, Oleg Gorievskij, som sedan några år tillbaka regelbundet hade försett väst med information. Via kontakter med sina militära kolleger vid GRU förstod han att de hade en agent placerad på Säpo i Sverige. Dessa uppgifter delgav Gordievskij väst via brittiska MI6.

År 1977 sökte Bergling ny FN-tjänst och kommenderades till Suez. Säpo hade då mottagit material över Berglings kontakter med en identifierad GRU-tjänsteman i Mellanöstern. Bergling befann sig i Jordanien när han hade bestämt sig för att flyga hem till Sverige igen. Dock gick inga flyg till Sverige från Jordanien så han begav sig istället till Israel . Den 12 mars 1979 greps Bergling av det israeliska kontraspionaget och säkerhetspolisen Shin Bet i passkontrollen på Ben Gurions Internationella flygplats efter att israelerna blivit informerade av Säpo. Säpo ansåg dock att de själva inte kunde gripa honom då deras material inte hade varit användbart i svensk domstol. Samtidigt informerades israelerna av byråchefen på Säpo, Olof Frånstedt, att Bergling hade för avsikt att återvända till Israel. Gripandet av Bergling skedde därför på Israels eget bevåg med anledningen att Shin Bet ville ta reda på om Bergling även hade spionerat på israeliska intressen under sin tid i Mellanöstern. När förhören var över sattes Bergling på ett flyg till Köpenhamn där han möttes av gamla kolleger från Säpo samt personal från den danska säkerhetstjänsten. Han fördes vidare till Stockholm där Säpo tog över hela ansvaret. Allt som allt hade Bergling tjänat 67 000 kronor på sitt spioneri.

Bergling greps den 12 mars 1979 på Ben Gurions internationella flygplats.

Text hämtat från svenska Wikipedia