FÖRORD

En av mina favorithistorier är den om det amerikanska sigillet. Som i så många andra fall, finns det många versioner av samma berättelse. På Internet brukar flera ”experter” skriva om olika historier med en varierande grad av kunskap. Detta är givetvis också sant i detta fall. Få andra historiska händelser har stimulerat min research-lust som denna, mycket beroende på de uppenbara fel som finns i vissa versioner av historien.

till exempel finns det beskrivningar om att historien börjar 1946, andra att det börjar i augusti 1945. En av de värsta hittade jag hos en ”spionshop” som påstod att historien började först 1952, ”alternativt” 1956. Inget kunde vara mer från sanningen än vad dessa ”experter” påstår.

Dock har det alltid varit ett litet mysterium för mig varför ”The International Spy Museum” i Washington hävdar att historien börjar den 4 augusti 1945 då det inte finns några som helst belägg där för det i ambassadens noter. Själv har jag alltid trott att överlämnandet av ”presenten” skedde i samband med att den amerikanska ambassadören i Moskva vid den tiden, Averell Harriman återinförde den gamla traditionen med ett öppet hus för Moskvaborna den 4 juli 1945. I samband med dessa ”öppna hus” var det brukligt att överlämna någon form av gåva, ofta mat. Vad skulle därför inte vara mer naturligt än att man vid detta öppna hus, överlämnade sin ”present”.

Nu har dock nya fakta framkommit från tidigare okända ryska källor som faktiskt gör att ALLA pusselbitar faller på plats. Enligt denna kan vi börja på Krim i februari 1945.

EN KORT INTRODUKTION

I korta drag hade den sovjetiska underrättelsetjänsten, NKVD, lyckades placera en mikrofon, gömt i ett halvmeter stort träsigill föreställande det amerikanska stadsvapnet, i den amerikanska ambassadörens arbetsrum på USAs ambassad i Moskva 1945. Denna mikrofon förblev oupptäkt fram till 1952, alltså förblev den oupptäkt i 7 år!

Sedan tog det ytterligare 4 år innan amerikanerna med britternas hjälp lyckats lista ut hur den fungerade. Så långt har de flesta fått det rätt. Däremot finns det inte speciellt mycket skrivet om hur NKVD lyckades få in buggen i sigillet, hur de lyckades lura amerikanerna att sätta upp den på väggen i ambassadörens arbetsrum på ambasaden samt hur man utvecklade mikrofonen så att den inte blev upptäkt för än efter 7 år.

Lika lite har det skrivits om efterspelet och varför det dröjde till 1960 innan amerikanerna visade upp sigiellet med buggen i FN och av vilken anledning.

Det är här min forskning har koncentrerats. Likaså har jag kunnat koppla ihop denna historia med den så kallade U2 incidenten när det amerikanska spionplanet U2 sköts ner över sovjetiskt territorium 1960 och piloten Gerry Power togs tillfånga. Likaså kan vi länka ihop historien med ett ihåliga spionmynt och fångutväxlingen av Gerry Power och den sovjetiska spionen Rudolf Abel. Dessa kopplingar vet jag ingen som gjort.

Men historien börjar långt tidigare än 1945 och hur denna historia har kopplingar till både Led Zeppelin och Jean Michel Jarre kommer längre ner i berättelsen. 

TSARPALATSET ”LIVADIA"

Sedan den ryska revolutionen 1917, hade det gamla Tsarpalatset "Livadia" i Lavidia på Jalta, Krim som tidigare tillhörde Ukraina innan Ryssland annekterade det 2018, använts för officiella inbjudningar och viktiga möten. Palatset hade fungerat som sommarresidens åt Tsar Nicolas II sedan 1860 men användes nu som en viktig mötesplats för dignitärer.

Det var alltså här som Stalin tillsammans med Roosevelt och Churchill diskuterade efterkrigsplanerna och hur ett efterkrigseuropa skulle delas upp. I samband med konferensen som hölls mellan den 4 – 11 februari, förband sig bland annat Stalin att förklara krig mot Japan inom 6 månader

PIONJÄRLÄGRET "ARTEK"

I närheten av Livadia-palatset återfanns ett mycket berömt Pionjärläger (idag ett internationellt ungdomsläger), kallat ”Artek”. Detta har, sedan 1925, fungerat som en plats för barn och ungdomar att träffas och umgåtts, lära sig nya saker samt har även haft ett visst internationellt utbyte. Från slutet på 20-talet har det också fungerat som ett ”Show-Case” för att demonstrera Sovjetunionens ”Lycklig barndom” genom att både nationella och internationella gäster bjudits in där de bjudits på att både få se/deltaga i den dagliga verksamheten och få se olika föreställningar.

Välkända gäster är till exempel Fidel Castro (1961), Yuri Gagarin (varje år mellan 1961–1967) och Nikita Khrushchev (1956, 58 & 64) men också flera amerikanska gäster som till exempel Apollo 8 astronauten Frank Borman.

Faktum är att UNESCO 2006 utsåg Artek till ett kategori 2 center, alltså nästan ett världsarv. Därför var det fullt naturligt att i samband med Jalta-konferensen så utgick också en inbjudan till Churchill och Roosevelts hela sällskap att besöka lägret.

Av naturliga skäl så avböjde både Roosevelt och Churchill själva, både pga. tidsbrist men främst av säkerhetsskäl men det skulle vara mycket oartigt att inte komma.

President Roosevelt hade personligen utsett Averell Harriman till ambassadör i Sovjetunionen den 7 oktober 1943 men han hade redan mellan 1941 till 1943 fungerat som USA:s speciella sändebud i Europa och där främst i Storbritannien.

På lägrets möttes de inte av ytterst välklädda pionjärer eller förtäckta ”rådgivare” utan de mottogs precis på samma sätt som alla andra som kom som gäster.

Föga anade de att de endast var ”statister” i denna, ytterst välplanerade och till idag, en av världens mest framgångsrika underrättelseoperationer som någonsin utförts

STALIN, NKVD och BERIAS PLAN

Sedan 1933 hade Stalin gång på gång begärt att NKVD (föregångaren till KGB och dagens FSB/SVR) skulle se till att han fick tillgång till det som hände i ambassaden men framgångarna var små. Till och med vid bränder vägrade amerikanerna sovjetiska brandmän in i byggnaden utan personalen släkte elden själv.

Framåt slutet på 30-talet hade NKVD endast lyckats placera mikrofoner i några av de mindre kontoren men det hägrande målet var givetvis ambassadörens arbetsrum då man visste att Harriman hade Roosevelts öra och informationen han satt på var en guldgruva.  

Om man inte själv kunde plantera sina buggar så fick man försöka förmå någon annan att göra då allt annat visat sig inte vara speciellt framgångsrikt. Att rekrytera en spion som arbetade på ambassaden var alltför riskabelt utan i stället valde man att fokusera på ambassadör Harriman själv. På Stalin order byggde NKVD en mycket omfattande dossier på Harriman, från hans läsintresse, musiksmak, matpreferenser till konstpreferenser och intresse för kvinnor, allt för att hitta potentiella svaga punkter som man kunde utnyttja.

Tanken var alltså att ambassadör Harriman själv på ett eller annat sätt skulle plantera en bugg i sitt tjänsterum. Genom sin informationsinsamling så stod det relativt klart att Averell Harriman inte hade speciellt många svaga punkter. Chansen att genom utpressning förmå honom förråda sitt land var utesluten då man aldrig hittade några oegentligheter eller intresse för lättfotade kvinnor. Han föll heller aldrig för de ”Julia-agenterna”* som NKVD försökte snärja honom med. I stället fick man se till an Harriman ovetandes planterade buggen. Men hur?

Chefen för NKVD, Lavrenty Beria hade på Stalins begäran, med andra ord, planerat denna operation under en mycket lång tid. Operationen hade namnet ”Zlatoust” (Златоуст) eller Chrysotom vilket kan översättas till "vältalaren".

Genom sina undersökningar och analyser av hans smak för konst och artisteri, kunde man bland annat konstatera att han hade en mycket stor förkärlek till olika sniderier i trä.

Vem som kläcker idén med att man ska tillverka ett träsigill i formen av det amerikanska stadsvapnet med örnen förtäljer inte källorna men det är sannolikt att det kommer från Berija själv. Trots allt, han var en karaktär som ofta tänkte utanför boxen.

Sagt och gjort, planerna på hur mikrofonen/buggen skulle gömmas tog form.

Nu återstod nästa problem, storlek och hur man skulle kunna driva den? Batteridrift var uteslutet då man knappast skulle kunna komma och byta batterier i sin utrustning. Uppgiften gick till Léon Theremin och hans grupp.

Gruppen fick nu uppdraget att konstruera en mikrofon som kunde styras och drivas externt. Med Léons egna kunskaper om högfrekvensteknologi samt gruppens kunskaper om radioteknologi, utvecklades en helt passiv mikrofon som drevs med en högfrekvent bärvåg från en sändare. En mottagare kunde sedan ta emot signalen från mikrofonen. Arbetet tog sin tid då teknologin helt enkelt inte var uppfunnen och omfattande grundforskning krävdes.

Under 1944 var buggen klar och nu återstod arbetet med att skapa sigillet och bygga in mikrofonen/buggen i sigillet, något som skickliga träskulptörer fick till uppgift att göra.

I slutet på 1944, början på 1945 stod skapelsen klar, en halvmeter stor kopia att det amerikanska stadsvapnet, tillverkat i flera utsökta träslag som ebenholts, buxbom, al och persika. Berija var sannolikt mycket nöjd med slutresultatet och nu återstod endast att välja rätt tillfälle för att få fällan att slå igen. Berija vänder sig nu till Stalin och informerar honom att skapelsen är klar och man behöver ett bra tillfälle att på ett naturligt och oskyldigt sätt, överlämna sin ”present”

Jo, Stalin som den som ursprungligen beställt arbetet kläcker en plan som hämtad från en film och det är här jag återigen sätter på mig mina underrättelseglasögon.

Eftersom kriget håller på att ta slut, kallar Stalin till möte med Churchill och Roosevelt och lät förstå att man skulle diskutera hur Europa skulle delas upp när väl Hitler var besegrad. Mötet hålls i Jalta på Krim och gick till historien som Jalta-konferensen som ägde rum mellan den 4e och 11e februari 1945.

Jag misstänker dock att Jalta egentligen var en förevändning eftersom endast 20 km från Tsarpalatset ”Livadia” där konferensen hålls, finns pionjärlägret Artek. Det är också så att Artek detta år fyller exakt 20 år. Med andra ord, man kunde använda pionjärlägrets 20-årsjubileum som en förevändning för att bjuda in delegationen och där överlämna sigillet som en av många gåvor som skulle utväxlas. Det skulle var i princip omöjligt för amerikanerna att tacka nej. Berija bedömer det också det osannolikt, med tanke på säkerhet och logistik, att världsdelarna själva skulle åka dit utan de skulle istället skicka sina ambassadörer och respektive.

Arbetet med att förbereda lägret påbörjades. Bland annat väljer man ut veteraner från kriget som ska klä ut sig till pionjärbarn. Det kan tyckas konstigt men genom kriget, hade flera tonåringar fått sättas in i striderna, vissa så unga som 15–16 år varför det fanns gott om unga veteraner, vissa endast 16–17 år gamla.

Man förberedde dem noga och såg till att ingen av dem skulle ha någon mörkare hårväxt på kroppens synliga delar. De innebar att alla måste vara välrakade, i såväl ansikte som på bröst, armar och ben samt att alla som skulle komma i direkt kontakt med delegationen, också skulle ha ett ungt, ”barnliknande”, utseende.

Till exempel upptäcktes i sista stund, på en av de unga veteranerna, en tatuering med testen ”dessa ben har vandrat över halva Europa” i knävecket under kortbyxorna, varför han omgående byttes ut.

Den 8 november 1945 var allt klart och utrikesminister Vjatjeslav Molotov skickar iväg en inbjudan till delegationen i pionjärbarnens namn.

I inbjudan stod bland annat att barnen på pionjärlägret vill tacka världsledarna för deras hjälp med att besegra ”den onde Hitler”.

FÄLLAN

Som avtalat, anländer gruppen med Ellinor Roosevelt, Clementine Churchill, den brittiske ambassadören Archibald Clark Kerr och viktigast av allt, den amerikanske ambassadören Averell Herriman, den 9 februari till lägret och tas emot av unga pionjärer som sjunger vackra sånger, läser patriotiska dikter och dansar folkdanser, precis på samma sätt som alla andra prominenta gäster togs emot. 

I samband med ceremonin så överlämnades en grupp på 5–6 pojkpionjärer presenter där Harriman mottag sigillet, en ca. 50 cm stor rund plakett där det amerikanska stadsvapnet var färgat rött och tillverkat i utsökta och dyrbara material, så som Ebenholts, Buxbom, Al och Persika samt Elfenben.

Harriman blivit tagen och vänder sig till Stalins personliga tolk, Valentin Berazhkou, som Stilin generäst erbjudit sällskapet, och frågar ”Oj, vad göra med denna skönhet?” Berazhkou lär ha svarat, som en av de mycket få som var insatta i charaden, ”Ja, visst är det, sätt det i ditt kontor, Britterna kommer att dö av avund”, varvid han med en menande blick titta på det brittiska ombudet Sir Archibald Kerr

Vad övriga i delegationen tog emot är okänt även om man kan vara helt säker på att de också mottog presenter men det som Artek-lägret fick från delegationen är mera känt.

Från Clementine Churchill fick de 15 sanitetstält, av Archibald Kerr fick de en check på £5000 GBP och från Averell Harriman fick de en check på $10000USD.

Intressant nog ”levde” Churchills tält fram till 1960. Något annat som också är mera anmärkningsvärt är att inga kända foton finns från tillfället, trots att ”Artek” ofta och nästan maniskt fotograferade alla besök, små som stora.

Detta ger onekligen känslan av att man i möjligaste mån ville undvika att bildbevis skulle dyka upp någonstans som kunde öka risken för att uppdraget skulle äventyras.

Det som nu hände är mera höljt i dunkel.

Delegationen återvände till sina respektive hemländer och ambassadör Averell Harriman återvände till ambassaden i Moskva, troligen också med sigillet.

Eftersom CIA fortfarande inte var bildat (det bildades först 1947) hade USA ingen utvecklad kontraspionerienhet utan allt gick genom OSS (Office of Strategic Services) som bildades 1942 men upplöstes vid krigsslutet 1945. OSS var mera en ”agentverksamhet” vars syfte var att samla in information och utföra spionageuppdrag, typ mord och sabotage.

Detta, till skillnad från Storbritannien som både haft en organiserad spionage- och kontraspionageorganisation sedan 1909 i MI5 och MI6 som i sin tur haft sina rötter tillbaka till drottning Elisabeth den I och hennes spionmästare, Frances Walsingham som startade den första organiserade spionage/kontraspionageverksamheten 1569. Med andra ord, till skillnad från England så hade USA i princip ingen kunskap i kontraspionage.

När därför delegationen återvände så gjordes, på MI6 rekommendation, ett försök att utröna om gåvorna man fått från ”Artek” var riggade eller buggade. Churchill ha varnat amerikanerna med orden att ”ryssarna skulle bugga sin egen mor om det skulle tjäna deras syften”. Med andra ord, ryssarna buggar allt och alla.

Dock hittades ingenting varefter sigillet hamnade på väggen i Harriman's arbetsrum på ambassaden, precis som Beria räknat ut.